Gunnel Wåhlstrand 2013

WÅHLSTRAND
AV
ELISABETH
FAGERSTEDT

Uppsala konstmuseum har länge närt en dröm om att få visa Gunnels Wåhlstrands
fascinerande målningar i museets historiemättade salar. Samtalet har
pågått i flera år och med tanke på med vilken möda och vilken tidsåtgång som
krävs för att skapa de stora tuschlaverade verken är det en mycket stor glädje
att äntligen få öppna utställningen i Uppsala slott. Gunnel Wåhlstrand och
hennes familj bodde i Uppsala under hennes första levnadsår. Hon föddes 1974.
Hennes far levde och verkade i Uppsala under större delen av sitt liv. Han var
läkare och forskare. Det är hans liksom Gunnel Wåhlstrands farfars familjealbum
och fotografier som varit viktiga utgångspunkter för hennes konstnärliga
arbete.
Fotografierna visar ett mer eller mindre tillrättalagt familjeliv i överklassmiljö.
Scenerna visar familjens fritidsaktiviteter eller porträtt av familjemedlemmarna.
Gunnel Wåhlstrands egen pappa som barn förekommer ofta. Under de
senaste 10 åren har hon målat av fotografierna i uppförstorade format med
tusch på papper. Det har varit en mödosam och långsam process som har handlat
om mycket mer än att kopiera. Det har syftat till att på djupet verkligen se,
förstå, tränga igenom och tränga bakom – och kanske allra ytterst om att förebåda
en kommande katastrof. Genom att fördjupa sitt seende och sin närvaro
i ett förstadium, genom att minutiöst se hur rummen, möblerna, kläderna,
blickarna, ljuset och skuggorna, skapat en scen kunna förstå något av vad som
fanns under ytan. ”Det ligger en hemlighet i motivet och det är bara genom att
måla det som jag kan få veta.”
Gunnel Wåhlstrands pappa valde att lämna livet i 30-årsåldern. Han finns
mångfaldigt återgiven i hennes målningar. I de senaste verken är han inte längre
där. I en målning är han borttagen, kvar finns själva platsen där han en gång
befunnit sig och där han avfotograferats. Nu vill hon se platsen genom hans lins
och genom hans ögon, befinna sig på samma sida om motivet som han gjorde.
Sida vid sida. Ett fortsatt utforskande men ett nygammalt perspektiv. Det var
så hon började för 10 år sedan.
Utställningen pekar på intressanta konstvetenskapliga frågeställningar kring
t ex översättningens paradox, förhållandet mellan fotografi och måleri liksom
kring avbildandet och realismen. Den personliga och privata dimensionen i
Gunnel Wåhlstrands arbete, hennes outtröttliga sökande och forskande, hennes
tro på bilden som vittne och som dokument är i sig djupt gripande och fascinerande.
Elisabeth Fagerstedt
Museichef/curator, Uppsala konstmuseum